Autism

Autism är ett neuropsykiatriskt tillstånd som vanligtvis blir märkbart under de första åren av ett barns liv. Man brukar säga att diagnosen finns på ett spektrum, vilket innebär att symtom och grad av funktionsnedsättning varierar från person till person. Diagnosen kännetecknas vanligtvis av utmaningar i social interaktion, verbal och icke-verbal kommunikation och begränsade eller repetitiva beteendemönster och intressen.

Vad är Autism?

Frågan om vad Autism är kan besvaras på flera olika sätt. Nedan börjar vi med en kort genomgång av diagnosens historia, innan vi går igenom de vanligaste symtomen och diagnoskriterierna som används vid utredning.

Diagnosens historia

Autismens historia sträcker decennier tillbaka i tiden. Flera olika förklaringsmodeller har använts i syfte att förstå diagnosens orsaker. Många av dem känns mycket omoderna och inaktuella ur ett samtida perspektiv och med all den kunskap vi idag har om diagnosen. Under 1940-talet publicerade den amerikanske psykiatern Leo Kanner ungefär samtidigt som den tyske psykiatern Hans Asperger forskning om likartade tillstånd hos barn. Både Kanner och Asperger hade observerat barn med liknande svårigheter i social interaktion och kommunikation. Under de kommande decennierna blev Autism ett mer och mer erkänt begrepp inom den medicinska världen, och många olika forskare försökte förklara orsakerna bakom tillståndet. Under en period trodde man att känslomässigt otillgängliga och kalla mödrar var anledningen till att vissa barn fick Autism. I takt med att forskningen framskred insåg man dock att det inte fanns någon som helst grund i denna teori. Idag vet man att orsakerna bakom Autism är komplexa och involverar en kombination av genetiska, biologiska och miljömässiga faktorer. 

Symtom

Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som man föds med och har hela livet. Symtomen varierar avsevärt mellan individer och kan uppträda i olika grader och former. Det finns dock flera gemensamma symtom som de flesta med Autism upplever. Generellt sett påverkar Autism hur en person kommunicerar, interagerar med andra och uppfattar sin omgivning. Kommunikationsförmågor, både verbala och icke-verbala, kan vara nedsatta. Det är vanligt att personer med Autism på grund av detta har svårt att uttrycka sina egna känslor och att förstå andras känslor. Ytterligare ett vanligt symtom på Autism är att personen har repetitiva beteenden, såsom att upprepa specifika rörelser eller ord. Begränsade, starka intressen för specifika ämnen är också mycket vanligt. Dessutom kan personer med Autism vara känsliga för sensoriska intryck, vilket innebär att vissa ljud, ljus eller känselintryck kan upplevas som överväldigande. Tillsammans skapar symtomen en unik profil för varje individ, vilket bidrar till att Autism kan se mycket olika ut från person till person.

Diagnoskriterier

När man ställer en Autismdiagnos utgår läkare och psykologer oftast från diagnosmanualen DSM, Diagnostic and statistical manual of mental disorders. Den sammanställer alla psykiatriska diagnoser och utgör en internationell standard för klassificering och diagnostik av psykiska tillstånd. DSM innehåller detaljerade beskrivningar av olika psykiska diagnoser. Bland de saker som beskrivs i detalj är vilka symtom och diagnoskriterier som gäller för varje specifik diagnos. När det kommer till Autism finns två huvudsakliga symtom beskrivna i manualen. Det första symtomet som ska vara uppfyllt är att personen ska ha varaktiga brister i förmågan till social kommunikation och social interaktion i flera olika sammanhang. Det andra symtomet som ska vara uppfyllt är att personen ska ha begränsade, repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter vilket ska visa sig på flera olika sätt. När man ställer diagnosen beslutar man också vilken svårighetsgrad personen har och om det finns några andra samtidiga diagnoser. Bland personer med Autism är det vanligt att också ha till exempel ADHD eller intellektuell funktionsnedsättning.

Hur märks Autism?

Diagnosen märks olika mycket beroende på vilken grad av Autism man har. Om man har svår Autism märks det ofta mer än om man har en mer lindrig form. Det finns också skillnader kopplade till ålder. Generellt sett märks Autism mer hos barn än hos vuxna. Det kan bero på att vuxna med diagnosen ofta har lärt sig att hantera och reglera sina symtom, jämfört med barn. En liknande skillnad kan ibland observeras mellan män och kvinnor. Kvinnor med Autism flyger oftare under radarn på grund av att de, många gånger tidigt i livet, lär sig att maskera sina symtom. Detta är krävande och tar mycket energi eftersom spontana impulser och beteenden aktivt måste tryckas undan. Maskering av symtom sker ibland undermedvetet och kan ses som en respons på samhällets normer och de förväntningar omgivningen har gällande hur flickor “bör” bete sig.

Hur mycket diagnosen märks beror också på vilket eller vilka symtom man upplever som mest tydliga. Om man har mest problem i sociala sammanhang blir diagnosen mer tydlig i just sådana situationer. Det kan handla om att man har svårt för icke-verbal kommunikation, att förstå och använda ironi eller att initiera kontakt med nya människor. En person som tvärtom har starka specialintressen, kan uppleva fler problem kopplat till just detta symtom än något annat. Personen kan bli totalt uppslukad av det hen är intresserad av, något som kan leda till oflexibilitet både i tankar och beteende. Om så är fallet kan istället ensamtid hemma bli det som är mest symtomatiskt. Ett specialintresse som upptar all tid kan leda till att man får svårt att komma ihåg dagliga rutiner såsom att äta eller gå och lägga sig och stiga upp i rimlig tid. Det kan också göra att man avstår från aktiviteter som ur ett långsiktigt perspektiv skulle leda till ökat välmående, såsom umgänge med kompisar och familj eller fysisk aktivitet.

Hur går en Autismutredning till?

En Autismutredning kan skilja sig något beroende på om man gör den via en privat vårdgivare eller via regionen. Det kan också finnas små skillnader mellan de olika regionernas tillvägagångssätt. I huvudsak består utredningen dock av samma delar. Under utredningen får man träffa både läkare och psykologer. Läkaren gör en medicinsk bedömning. Det är bland annat för att utesluta att det finns någon medicinsk orsak bakom symtomen man upplever. Hos psykologen blir man intervjuad om sina svårigheter och hur länge man har haft dem. Ofta får närstående, till exempel föräldrar eller ens partner, också svara på frågor om ens svårigheter. Det är för att psykologen ska få en så bred och omfattande bild som möjligt. Man får också fylla i självskattningsformulär och genomföra olika psykologiska tester. Psykologen och läkaren väger samman informationen och återkopplar den sedan till patienten. Man får då veta om kriterierna för en diagnos är uppfyllda. Man får också ofta veta mer om vilka specifika svårigheter och styrkor man har, vilket är information som kan vara till stor hjälp i skolan eller på jobbet. Du kan läsa mer om hur en Autismutredning går till här.

Att vara förälder till ett barn med Autism

Att vara förälder till ett barn med Autism innebär att navigera i en ibland utmanande vardag. Autism speglas ofta i ett brett spektrum av beteenden och svårigheter, vilket gör att varje familjs upplevelse är unik. Föräldrar kan uppleva en blandning av känslor, från glädje och stolthet över barnets särskilda intressen eller förmågor, till oro och stress över skolgång och vänskapsrelationer. Det kan kännas som att framtiden är oviss och tanken på att barnet en dag kommer bli vuxen och flytta hemifrån kan för vissa leda till oro. Många föräldrar känner att det är givande att få dela med sig av dessa känslor till andra som befinner sig i en liknande situation. Stödgrupper eller föräldrautbildningar för föräldrar till barn med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar organiseras ofta av barn- och ungdomshabiliteringen, som man kan kontakta vid intresse. Det finns också grupper och konton på sociala medier som kan fylla en stöttande funktion.

För att öka välmående i vardagen, både för en själv som förälder och för resterande familjemedlemmar, är det avgörande att skapa en stabil och förutsägbar miljö för barnet. Rutiner och struktur i vardagen kan bidra till ökad trygghet och därmed minska de svårigheter som kommer med Autism. Det finns flera sätt att strukturera upp vardagen. Man kan till exempel använda visuella scheman eller så kallade tidshjälpmedel för att öka förutsägbarheten för barnet. Dessa verktyg kan hjälpa barnet att förstå och förbereda sig inför kommande aktiviteter, vilket i sin tur minskar oro och ångest. Att göra rutiner tydliga och synliga kan också ge barnet en känsla av kontroll över sin egen vardag. Vidare kan det vara värdefullt att inkludera barnet i planeringen av dessa rutiner, så att hen får känna sig delaktig. Genom att uppmuntra barnet att välja aktiviteter eller bestämma när vissa rutiner ska genomföras, kan man stärka självkänslan och ansvarstagandet.

Vad kan man göra själv?

Att anpassa miljön för individer med Autism, oavsett ålder, handlar om att skapa en förstående, stödjande och förutsägbar miljö som minimerar stress och överstimulering samtidigt som den främjar självständighet och välbefinnande. Här är några viktiga sätt att göra detta:

    • Många personer med autism gynnas av förutsägbara scheman och rutiner. En tydlig struktur i dagliga aktiviteter kan hjälpa till att minska ångest och göra världen mer begriplig. Kom ihåg att individer med Autism är i behov av förberedelse inför eventuella förändringar. Många individer blir stressade och ångestfyllda när det inte blir som man tänkt sig och/eller om förändring sker utan förvarning.

    • Visuella scheman och kalendrar kan vara till stor hjälp för att visa dagens aktiviteter och struktur.

    • Minska sensorisk överbelastning genom att kontrollera ljud, ljus och andra sensoriska stimuli. Detta kan innebära att använda dämpad belysning, undvika höga ljud, eller skapa lugna platser där individen kan dra sig tillbaka vid behov.

    • Sensoriska hjälpmedel som bänkskärmar, hörselskydd, eller taktila leksaker kan hjälpa vissa individer hantera och styra sina intryck.

    • Uppmuntra och integrera individens specifika intressen i dagliga aktiviteter och lärande. Det kan öka engagemanget och fungera som en motivation för att lära nya färdigheter.

    • Använd tydlig och direkt kommunikation. Var konkret och undvik metaforer eller idiomatiska uttryck som kan vara förvirrande.

    • För vuxna, respektera deras behov av kommunikation på sina egna villkor och med sina egna metoder, vilket kan innefatta skriftlig eller icke-verbal kommunikation. Vissa individer behöver tid att tänka igenom sina svar och kan även ha svårt att svara på “rätt sätt”. Visa öppenhet och acceptans för att man kan kommunicera på olika sätt, stundtals utan ord.

    • I skolor kan det vara hjälpsamt att använda pedagogiska strategier anpassade för barn med autism, såsom visuellt stöd, tillgång till specialpedagog och en-till-en-instruktion vid behov.

    • På arbetsplatser, överväg att anpassa arbetsplatsen för att minska distraktioner, ge tydliga instruktioner och skapa en lämplig flexibilitet i arbetsuppgifter och deadlines. Kom ihåg att alla är olika och att det är viktigt att involvera individen i samtliga anpassningar.

    • Grupper eller aktiviteter för sociala färdigheter kan vara särskilt fördelaktiga för att lära sig och öva social interaktion.

    • För vuxna, stöd i att utveckla och underhålla relationer, inklusive arbetsrelationer och vänskap. Många individer kämpar med att förstå och göra sig förstådda. Att få hjälp med att öva sig på att kommunicera sina behov, styrkor och svårigheter är viktigt för att hjälpa såväl individen som omgivningen att förstå vad som fungerar och inte.

    • Det är viktigt att uppmuntra och stödja självständighet i olika åldrar, från att välja egna kläder till att ta ansvar för vissa hushållssysslor eller arbetsuppgifter. Många med Autism känner igen sig i att det inte är svårt att genomföra samma uppgifter som neurotypiska individer i sig, men att det är svårt att veta i vilken ordning, på vilket sätt, hur länge, med vem och vad man ska göra sen. Denna ovisshet skapar stress och oro vilket i sin tur gör det otroligt svårt för individer med Autism att genomöra vissa saker på samma sätt som neurotypiker.

    • Det är viktigt att informera om och erbjuda utbildning och resurser för familjemedlemmar och andra anhöriga om hur det är att leva med och stödja en person med autism.

    • För individen med Autism kan vårdrelaterade tjänster som exempelvis beteendeterapi och arbetsterapi kan vara avgörande för att utveckla och bevara de färdigheter som krävs för att samspel med omgivningen ska fungera.

Genom att anpassa miljön på dessa sätt kan individer med autism få bättre möjligheter att trivas och må bra. Det är dock viktigt att komma ihåg att varje person med autism är unik, och anpassningarna bör baseras på individens specifika behov och preferenser.

Boka gratis bedömningssamtal

Tid inom 24h. Samtal med psykolog via video eller telefon. Tider dagtid, kvällar och helger.