Autism hos flickor

Vad är Autism hos flickor?

Autism är en diagnos som i diagnosmanualen DSM (diagnostic and statistical manual of mental disorders) hör till gruppen utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser. Det innebär att diagnosen har en tydlig koppling till utvecklingen som sker under barndomen. För att få diagnosen Autism ska följande två huvudsakliga kriteriegrupper vara uppfyllda:

1. Brister i social interaktion och kommunikation

   Ett av de huvudsakliga symtomen är att det ska finnas brister i förmågan till social kommunikation och social interaktion i flera olika sammanhang. Dessa brister visar sig genom att personen avviker från vad som betraktas vara socialt normativt beteende. Det kan också ta sig uttryck i brister i den icke-verbala kommunikationen, till exempel att personen har ett avvikande kroppsspråk eller undviker ögonkontakt. Avsaknad av intresse för mellanmänskliga relationer, eller nedsatt förmåga att upprätthålla sådana relationer, är också ett tecken på detta symtom.

2. Begränsade och repetitiva mönster

   Utöver brister i den sociala förmågan är begränsade eller repetitiva mönster i beteenden och intressen ett annat krav som ska uppfyllas. Detta kan ta sig uttryck i att individen är väldigt rigid och har en oflexibel fixering vid rutiner. Det kan handla om att vardagsrutiner alltid måste ske i samma ordning och på exakt samma sätt. Att förändringar som innebär avbrott i rutinerna såsom utlandsresor, skolbyten eller nya aktiviteter blir mycket svårhanterliga, är också ett tecken på detta symtom. Det repetitiva mönstret i aktiviteter visar sig ofta i att individen har starkt begränsade intressen som hen är mycket fixerad vid.

Hur skiljer sig Autism hos flickor och pojkar?

Även om diagnoskraven inte ändras beroende på kön, ser man i praktiken att flickor med Autism ofta får sin diagnos senare än pojkar. En anledning är att flickornas symtom i många fall är mer subtila eller kan tolkas som blyghet. Pojkar kan visa tydligare beteendemässiga avvikelser, vilket gör att omgivningen – och vården – reagerar tidigare.

Exempel på hur Autism kan visa sig hos flickor:

• Sociala svårigheter som ofta tolkas som tillbakadragenhet eller hög känslighet.

• Missförstånd i vänskapsrelationer, där flickan kanske inte uppfattar outtalade regler eller förväntningar.

• Uteblivna “stökiga” symtom som annars lättare väcker uppmärksamhet i skolan (exempelvis utåtagerande beteende).

Skillnaden i symtomuttryck mellan flickor och pojkar kan leda till att flickors svårigheter inte uppmärksammas i samma utsträckning som pojkars, inom såväl förskola och skola som psykiatrin. Detta är förmodligen en av anledningarna till att många flickor med Autism inte får diagnosen förrän i tonåren, något som är olyckligt eftersom många år av det stöd och de insatser som personer med Autism har rätt till, särskilt i skolan, har gått förlorade.

Kamouflering eller maskering av symtom

Flickor med Autism tenderar att vara bättre än pojkar med Autism på att utveckla copingstrategier kopplade till diagnosen. En copingstrategi är ett sätt att hantera en jobbig situation eller påfrestande upplevelse. När man pratar om Autism kallas dessa strategier ofta för kamouflering eller maskering. Det handlar om att individen döljer sina svårigheter, ofta genom att ha övat upp vissa färdigheter som personer med Autism generellt sett har svårt för. Det kan till exempel handla om att man maskerar att man har svårt för att ha ögonkontakt med andra, genom att träna upp förmågan till ögonkontakt. Det kan också handla om att man övar in hur man ska bete sig eller prata i vissa sociala situationer.

Att ha förmågan att maskera vissa Autismsymtom kan låta fördelaktigt och kanske till och med önskvärt men ofta kommer det med negativa konsekvenser. Flickor med Autism som under skoldagarna försöker förstå och hänga med i sociala koder kan av föräldrarna upplevas “krascha” när de kommer hem, till följd av den stora ansträngningen. Eftersom de inlärda beteendena går emot individens naturliga sätt att vara tar de väldigt mycket energi och det kan leda till att andra viktiga delar i livet, såsom familjelivet, fritidsintressen och skoluppgifter, blir lidande i brist på ork.

Specialintressen hos flickor med Autism

Begränsade och repetitiva mönster i beteende brukar ofta beskrivas som specialintressen vid Autism. Ett vanligt missförstånd är att dessa intressen måste vara udda eller ovanliga. I verkligheten kan intresset vara vad som helst – skillnaden ligger i hur intensivt och tidskrävande det är. I många fall finns det en skillnad mellan pojkar och flickors specialintressen.

• Pojkar: Vanligast är att man observerar ganska tydliga specialintressen, t.ex. tåg, dinosaurier eller rymden.

• Flickor: Ofta upptäcks specialintressen senare eftersom de inte alltid avviker från typiskt “tjejiga” intressen. En flicka som älskar hästar eller fantasy kan lätt passera obemärkt om intresset inte upplevs som “onormalt” av omgivningen.

Att flickors specialintressen inte sticker ut lika mycket kan också bidra till att Autism hos flickor missas. Omgivningen tolkar bara flickans starka intresse som en vanlig hobby, när det i själva verket är ett fokus som tar upp mycket av hennes tankar och energi.

Varför tar det längre tid för flickor att få diagnos?

1. Otydliga eller annorlunda symtom

Flickor kan verka blyga eller introverta, vilket inte alltid kopplas till Autism.

2. Historisk forskning fokuserad på pojkar

Diagnoskriterier och psykiatriska protokoll baseras ofta på hur Autism yttrar sig hos pojkar, vilket leder till att flickors symtom inte matchar den “typiska” mallen.

3.Bra på att maskera

Flickor lär sig tidigt att kamouflera avvikelser för att passa in socialt, vilket gör att lärare och andra vuxna inte märker svårigheterna.

4. Oenighet mellan skola och hem

Ibland kan föräldrar se tydliga tecken på överbelastning hemma, medan skolan uppfattar flickan som en lugn och välanpassad elev. Detta kan skapa förvirring och försena en eventuell utredning.

När en Autismdiagnos ställs sent går många år av möjlig anpassning och stöd förlorade. Insatser som tidigt tillgodoses kan göra stor skillnad för barnets välmående och skolprestation.

Hur går en Autism-utredning till?

En neuropsykiatrisk utredning för att fastställa Autism hos flickor innebär vanligtvis intervjuer, samtal och olika tester. Psykologer och läkare arbetar i team för att bedöma om kriterierna uppfylls. Ofta kartläggs barndomen, förskolan och skolåren för att se hur symtomen utvecklats över tid. Om diagnosen Autism fastställs kan man sedan ta fram ett stöd- och anpassningsprogram som ofta involverar både skolan och familjen. Exempel på stöd kan vara:

• Tydliggörande pedagogik i skolan, där lärmiljön anpassas för att minska stress.

• Kommunikationsträning och sociala färdigheter, för att underlätta samtal och relationer.

• Kuratorsstöd eller KBT för att hantera ångest, nedstämdhet eller annan psykisk ohälsa som kan uppstå.

Autism hos flickor och psykisk ohälsa

När Autism förblir odiagnostiserad under en längre tid ökar risken för andra svårigheter, som ångest, depression eller skolfrånvaro. Flickor kan bära på en ständig känsla av att vara “annorlunda” utan att förstå varför. I tonåren, när socialt samspel blir ännu viktigare, kan detta leda till ytterligare stress och ibland isolering. Därför är tidig upptäckt och rätt diagnos oerhört viktig. Ju tidigare man kan sätta in anpassningar – både i skolan och i hemmet – desto större chans har flickan att undvika onödiga påfrestningar som sänker självkänslan och försämrar den psykiska hälsan.

Sammanfattning: Autism hos flickor

• Subtila symtom och bättre förmåga att maskera svårigheter gör att Autism hos flickor ofta upptäcks sent.

• Samma diagnoskriterier gäller för alla, men mycket forskning och klinisk praktik har utgått från pojkars symtombild.

• Specialintressen hos flickor kan vara svårare att upptäcka eftersom de inte alltid avviker från vanliga “tjejintressen”.

• Tidig diagnos är avgörande för att sätta in stöd och anpassningar som hjälper flickan att klara vardag, skola och sociala relationer.