Autism hos flickor

Vad är Autism?

Autism är en diagnos som i diagnosmanualen DSM (diagnostic and statistical manual of mental disorders) hör till gruppen utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser. Det innebär att diagnosen har en tydlig koppling till utvecklingen som sker under barndomen. Det finns flera olika kriterier för vad som ska gälla för att en person ska diagnostiseras med Autism. Ett av de huvudsakliga symtomen är att det ska finnas brister i förmågan till social kommunikation och social interaktion i flera olika sammanhang. Dessa brister visar sig genom att personen avviker från vad som betraktas vara socialt normativt beteende. Det kan också ta sig uttryck i brister i den icke-verbala kommunikationen, till exempel att personen har ett avvikande kroppsspråk eller undviker ögonkontakt. Avsaknad av intresse för mellanmänskliga relationer, eller nedsatt förmåga att upprätthålla sådana relationer, är också ett tecken på detta symtom.

Utöver brister i den sociala förmågan är begränsade eller repetitiva mönster i beteenden och intressen ett annat krav som ska uppfyllas. Detta kan ta sig uttryck i att individen är väldigt rigid och har en oflexibel fixering vid rutiner. Det kan handla om att vardagsrutiner alltid måste ske i samma ordning och på exakt samma sätt. Att förändringar som innebär avbrott i rutinerna såsom utlandsresor, skolbyten eller nya aktiviteter blir mycket svårhanterliga, är också ett tecken på detta symtom. Det repetitiva mönstret i aktiviteter visar sig ofta i att individen har starkt begränsade intressen som hen är mycket fixerad vid.

Hur skiljer sig Autism hos flickor och pojkar?

Autism förekommer hos både flickor och pojkar, men ofta får flickor diagnosen senare än pojkar. Diagnoskraven skiljer sig inte mellan könen men hur symtomen tar sig uttryck brukar variera, vilket kan leda till att Autism hos flickor upptäcks senare. Pojkar med Autism visar nämligen vanligtvis mer uttalade beteendemässiga symtom, något som gör diagnosen lättare att upptäcka och känna igen i tidig ålder. Flickor, däremot, uppvisar ofta mer subtila tecken som kan vara svåra att känna igen. Det kan till exempel handla om sociala svårigheter kopplat till interaktion och kommunikation, något som ofta kan missförstås som blyghet eller tillbakadragenhet. De sociala svårigheterna kan också ta sig uttryck i att många missförstånd präglar kompisrelationerna, något som i förlängningen kan leda till att flickan inte vill gå till skolan. Detta är något man som förälder och pedagog behöver vara uppmärksam på.

Skillnaden i symtomuttryck mellan flickor och pojkar kan leda till att flickors svårigheter inte uppmärksammas i samma utsträckning som pojkars, inom såväl förskola och skola som psykiatrin. Detta är förmodligen en av anledningarna till att många flickor med Autism inte får diagnosen förrän i tonåren, något som är olyckligt eftersom många år av det stöd och de insatser som personer med Autism har rätt till, särskilt i skolan, har gått förlorade.

Kamouflering/maskering vid Autism

Flickor med Autism tenderar att vara bättre än pojkar med Autism på att utveckla copingstrategier kopplade till diagnosen. En copingstrategi är ett sätt att hantera en jobbig situation eller påfrestande upplevelse. När man pratar om Autism kallas dessa strategier ofta för kamouflering eller maskering. Det handlar om att individen döljer sina svårigheter, ofta genom att ha övat upp vissa färdigheter som personer med Autism generellt sett har svårt för. Det kan till exempel handla om att man maskerar att man har svårt för att ha ögonkontakt med andra, genom att träna upp förmågan till ögonkontakt. Det kan också handla om att man övar in hur man ska bete sig eller prata i vissa sociala situationer.

Att ha förmågan att maskera vissa Autismsymtom kan låta fördelaktigt och kanske till och med önskvärt men ofta kommer det med negativa konsekvenser. Flickor med Autism som under skoldagarna försöker förstå och hänga med i sociala koder kan av föräldrarna upplevas “krascha” när de kommer hem, till följd av den stora ansträngningen. Eftersom de inlärda beteendena går emot individens naturliga sätt att vara tar de väldigt mycket energi och det kan leda till att andra viktiga delar i livet, såsom familjelivet, fritidsintressen och skoluppgifter, blir lidande i brist på ork.

Specialintressen hos flickor kontra pojkar

Ett av huvudsymtomen på Autism är begränsade mönster i beteenden, intressen och aktiviteter. Detta uttrycks ofta i specifika intressen, något som kallas för “specialintressen”. Enligt diagnosmanualen DSM handlar det om starkt begränsade, fixerade intressen som är mycket intensiva i sin karaktär. Till skillnad från vad många tror, måste inte specialintresset vara udda eller ovanligt. För att något ska räknas som ett specialintresse är vad intresset handlar om oviktigt, i stället handlar det om hur mycket av personens tid som upptas av intresset. Pojkar med Autism har ofta mer tydliga specialintressen än flickor med Autism och ofta utgörs pojkars specialintressen av mer sällsynta ämnen, inte sällan tåg, andra slags fordon eller rymden. Flickors specialintressen skiljer sig sällan lika mycket från de intressen som flickor utan Autism har, vilket gör de svårare att upptäcka och känna igen som just symtom på Autism. Vanliga specialintressen bland flickor är olika sorters djur, ofta hästar. Att vara mycket intresserad av språk, manga eller fantasy är också vanligt.

Svårare och tar längre tid att få diagnos som flicka

För att bli diagnostiserad med Autism krävs en neuropsykiatrisk utredning. Utredningen görs av psykologer och läkare som med hjälp av intervjuer, skattningar och tester bedömer om kraven för diagnosen är uppfyllda. Autism brukar upptäckas tidigt, ofta observerar föräldrarna tecken redan under de första livsåren och initierar på grund av detta kontakt med psykiatrin. Diagnosen brukar kunna ställas i förskoleåldern, något som är bra eftersom tidig diagnossättning möjliggör anpassningar som, särskilt om de sätts in tidigt, kan underlätta livet mycket för både barnet och omgivningen.

Tyvärr missar flickor med Autism ofta de positiva följderna av att få diagnosen fastställd tidigt i livet. Autism hos flickor upptäcks oftast senare än Autism hos pojkar, och i vissa fall upptäcks svårigheterna inte alls vilket leder till att utredning, diagnostisering och även behandlande insatser uteblir. En anledning till detta är förmodligen att kraven på vilka symtom som ska föreligga för att någon ska få diagnosen främst representerar hur symtomen uttrycks hos pojkar. Tydliga, ovanliga specialintressen, som nämndes ovan, är ett exempel på detta. En annan anledning kan vara att flickor med Autism, på grund av maskering, ofta klarar sig bra i skolan men sedan på grund av den stora ansträngningen “kraschar” när de kommer hem. Detta kan leda till att personalen i skolan och föräldrarna har väldigt olika bild av hur flickan beter sig och mår, en oenighet som kan skapa förvirring kring vad svårigheterna grundar sig i och frustration från föräldrarnas sida.