Autism och ätstörningar

Autism och ätstörningar 

Samsjuklighet mellan ätstörningar och Autism är vanligt, där de vanligaste ätstörningarna hos personer med Autism är anorexi och undvikande/restriktiv ätstörning (ARFID). Autism och autistiska drag är överrepresenterade bland patienter med anorexi, och vissa studier uppskattar att upp till 30% av patienterna med anorexi också har en Autismdiagnos eller betydande autistiska drag. För ARFID är andelen ungefär 20%, vilket kan jämföras med att omkring 1% av hela befolkningen har en Autismdiagnos. Anorexi kännetecknas av självsvält och ofta en mycket låg kroppsvikt. Vissa kombinerar självsvälten med överdriven träning. En person med anorexi är ofta starkt fokuserad på vikt och figur och har en intensiv rädsla för viktuppgång. Trots att andra kan se att personen är ohälsosamt underviktig, upplever de sig ofta som för stora. Anorexi är ofta förknippad med skam och låg självkänsla, och många med anorexi är underviktiga. ARFID innebär att man undviker eller är starkt restriktiv med sitt matintag, men skiljer sig från andra ätstörningar genom att den inte drivs av en fixering vid vikt och kroppsform. Istället handlar svårigheterna ofta om matens konsistens eller tidigare negativa upplevelser kopplade till mat. Detta kan leda till undervikt och undernäring, och trots sina unika drag kan ARFID vara mycket allvarlig. (Vill du läsa mer om ARFID kan du göra det här.)

Anledningar bakom samsjuklighet mellan ätstörningar och Autism  

Det är inte helt klarlagt varför samsjukligheten mellan ätstörningar och Autism är så hög, men det finns vissa teorier om varför överlappet mellan tillstånden är så stort. Ett av diagnoskriterierna för Autism i DSM-5, psykologernas diagnosmanual, är överkänslighet för sensoriska intryck. Som ett resultat kan en överkänslighet för vissa konsistenser, texturer eller lukter i mat leda till det restriktiva ätandet som kännetecknar ARFID. En annan faktor kan vara de sociala svårigheter som ofta förekommer vid Autism. Dessa svårigheter kan göra måltider utmanande på grund av de sociala förväntningar som finns i sådana situationer, vilket kan leda till att måltider blir obehagliga och undviks. Forskning har också visat att ARFID är starkt ärftligt, vilket kan vara en viktig förklaring till varför Autism och ARFID ofta förekommer tillsammans. Samsjukligheten mellan Autism och anorexi är också hög, men inte heller helt förstådd. En möjlig förklaring är att både Autism och anorexi ofta innebär rigida tankemönster och vanor. Vid anorexi kan detta innebära ett strikt förhållande till vad eller hur mycket man äter, vilket kan förstärka de ätstörda beteendena. En annan teori är att personer med Autism ofta utvecklar intensiva specialintressen; vid anorexi kan vikt, kroppsform och mat bli ett sådant intresse, vilket gör att ätstörningen hålls kvar.

Behandling av ätstörningar vid Autism  

Anorexi är en svårbehandlad sjukdom, men den behandling som visat bäst effekt är förstärkt kognitiv beteendeterapi (KBT-E). KBT-E kan dock vara utmanande för någon med Autism, och det är viktigt att diskutera med behandlaren vilka anpassningar som kan göras för att underlätta terapin. Måltidsstöd kan också vara en viktig del av behandlingen för anorexi, där patienten äter sina måltider på exempelvis en dagvårdsenhet för ätstörningar. Detta ger stöd under måltiderna och hjälper personen att förstå vad ett normalt ätande innebär. Även detta kan anpassas för att passa individens behov vid Autism. ARFID kan också behandlas med KBT, men eftersom diagnosen är relativt ny finns det fortfarande begränsat forskningsunderlag för behandling. Det kan också vara hjälpsamt att anpassa både måltiderna och omgivningen för att minska yttre stressorer som kan försvåra matintaget.

Sammanfattningsvis

Autism och ätstörningar förekommer ofta tillsammans, där anorexi och ARFID är de vanligaste ätstörningarna. Båda innebär en begränsning av matintaget, men de har olika drivkrafter: Anorexi drivs av en rädsla för viktuppgång och en stark fixering vid kroppsformen, medan ARFID främst orsakas av ett sensoriskt obehag kring maten, utan koppling till viktnedgång. Båda ätstörningarna är svårbehandlade men kan behandlas med exempelvis KBT. Om du känner igen dig i någon av diagnoserna kan det vara bra att kontakta en vårdgivare för att få hjälp. Vill du även läsa om ADHD och ätstörningar kan du göra det här.