Trotssyndrom - mer än bara ett dåligt humör

Kännetecken för trotssyndrom

Trotssyndrom, även kallat oppositional defiant disorder (ODD), är en diagnos som kännetecknas av ett ihållande mönster av negativt, fientligt och trotsigt beteende. Diagnosen fastställs utifrån diagnosmanualen DSM, och i manualen ingår syndromet i gruppen utagerande beteende-, impulskontroll-, och uppförandestörningar.

De primära tecknen på trotssyndrom inkluderar, men är inte begränsade till:

Frekventa humörsvängningar: Barnet kan vara lättirriterat och ha svårt att hantera sina känslor, vilket ofta leder till utbrott i situationer som andra barn hanterar mer smidigt.

Argumenterande med vuxna: Barnet har en tendens att ifrågasätta regler och auktoriteter, är ofta argumenterande och ovillig att följa anvisningar.

Trotsighet och vägran att följa regler: Barnet vägrar ofta att följa vuxnas uppmaningar eller samhällets regler.

Ilska och hämndlystnad: Barnet kan vara argt och hämndlystet, ibland i ett försök att provocera andra medvetet.

Irritabilitet och ilska: Barnet har en överdriven irritabilitet och ilska, även i situationer som normalt inte skulle framkalla så starka reaktioner.

Det finns vissa överlappande beteendemässiga manifestationer mellan trotssyndrom, ADHD och Autism. Till exempel kan barn med ADHD eller Autism uppvisa beteenden som liknar trotssyndrom, på grund av frustration relaterad till deras huvudsakliga tillstånd, såsom svårigheter med social kommunikation eller impulsivitet. Detta kan ibland leda till felaktig diagnos eller antaganden om att ett barn med ADHD eller Autism även har trotssyndrom.

Orsaker till trotssyndrom

Det finns sällan en tydligt avgränsad orsak till att barnet utvecklar trotssyndrom. Orsakerna är oftast många och utgörs av en kombination av genetiska, psykologiska och sociala faktorer. Dessa kan inkludera:

Genetik: En familjehistoria av psykiska hälsoproblem kan öka risken för trotssyndrom.

Neurobiologiska faktorer: Skillnader i hjärnans funktion och struktur kan påverka ett barns förmåga att reglera känslor och beteende.

Sociala och miljömässiga faktorer: Stressfyllda familjeförhållanden, bristfälligt föräldraskap, missbruk i hemmet och andra miljöfaktorer kan bidra till utvecklingen av trotssyndrom.

Psykologiska faktorer: Andra psykiska tillstånd som ADHD, ångest och depression kan vara associerade med trotssyndrom.

Kön: Förekomsten av trotssyndrom är högre hos pojkar än hos flickor.

Hantering av trotssyndrom

Hantering och behandling av trotssyndrom kräver ofta en kombinerad strategi av olika insatser. Nedan kan du läsa om de vanligaste.

Beteendeterapi: Arbete med en terapeut för att hjälpa barnet att utveckla positiva interaktionsmönster och att hantera problem.

Föräldraskapsprogram: Utbildning och stöd för föräldrar att hantera barnets trotsiga beteende på ett konstruktivt sätt.

Social färdighetsträning: Detta kan hjälpa barnet att utveckla ett bättre sätt att interagera med andra, både jämnåriga och vuxna.

Skolsamarbete: Engagemang från skolans sida är viktigt för att skapa en stödjande lärandemiljö och hantera beteendeproblemen.

Det är viktigt att söka professionell hjälp om ett barn visar tecken på trotssyndrom, eftersom tidig intervention kan förhindra framtida komplikationer och bidra till bättre, långsiktiga utfall. Samarbetet mellan föräldrar, lärare och sjukvårdspersonal är avgörande för att stödja barnet genom hens utveckling.

Kan trotssyndrom växa bort?

Barn med trotssyndrom upplever ofta stora svårigheter i sociala och prestationsbaserade sammanhang och ofta präglas livet av frekventa konflikter med föräldrar, kompisar och lärare. Om behandling uteblir finns risken att trotssyndromet förvärras och att de symtom som finns blir allvarliga och svårhanterliga. När man ställer diagnosen specificerar man den aktuella svårighetsgraden som föreligger, antingen lindrig, medelsvår eller svår. Särskilt lindrigt, och ibland även medelsvårt, trotssyndrom blir ofta bättre med åldern. Detta kan tänkas ha en koppling till barnets övriga neurologiska utveckling och att förmågor som impulskontroll och konsekvenstänk utvecklas. Denna typ av spontan förbättring är dock inget man som förälder ska “räkna med”. Därför gäller det att oavsett svårighetsgrad söka professionell hjälp om man misstänker att ens barn har trotssyndrom.

Kan man bota/behandla trotssyndrom?

Det är väldigt viktigt att man tidigt söker hjälp om man misstänker att ens barn har trotssyndrom och att man som förälder gör sitt yttersta när det kommer till de behandlande insatser som erbjuds. Om man inte behandlar symtomen finns risken att de förvärras med tiden och att barnet utvecklar det som kallas för uppförandestörning. Det är en annan diagnos som kan ses som en allvarligare form av trotssyndrom, med symtomkriterier som till exempel aggressivt beteende mot människor och djur, skadegörelse, stöld och allvarliga norm- eller regelbrott.

Lyckligtvis kan man med engagemang och rätt behandlingsinsatser göra att beteendeproblemen som är kopplade till trotssyndrom blir så små att barnet inte längre uppfyller kraven för diagnosen. Det går alltså att framgångsrikt behandla eller “bota” trotssyndrom, men det är en process som kräver tid och energi från föräldrarna, barnet självt och omgivningen.

Har trotssyndrom samband med andra diagnoser?

Trotssyndrom förekommer ofta i samband med andra diagnoser, något som på medicinskt språk kallas för samsjuklighet eller komorbiditet. Exempel på diagnoser som ofta förekommer hos barn och ungdomar med trotssyndrom inkluderar Autism, Tourettes syndrom och ADHD. Att uppfylla kriterierna för flera diagnoser samtidigt kan ibland försvåra kartläggningen av de specifika svårigheterna eftersom symtomen kan överlappa. Detta kan leda till att problem som är relaterade till exempelvis ADHD felaktigt tillskrivs trotssyndromet, och vice versa. En sådan sammanblandning kan komplicera beslutsprocessen för vilka behandlingsinsatser som är mest lämpliga. Det är därför viktigt att genomföra noggranna utvärderingar för att säkerställa att varje diagnos identifieras korrekt och att behandlingen möter individens unika behov.