Hur språket kan påverkas vid autism  

Social kommunikation och autismspektrumet

Ett centralt kännetecken av autism är svårigheter med sociala förmågor. Detta är ett brett område som innefattar allt från att kunna skapa och behålla relationer, till att uppnå ömsesidighet i samspelet med andra. Kommunikation är en viktig del av ens sociala förmåga, och vid autism kan kommunikationen påverkas på flera olika sätt. Till exempel kan icke-verbala signaler som ögonkontakt, kroppsspråk och ansiktsuttryck fungera annorlunda. Dessutom kan förståelsen för andras sätt att uttrycka sig vara begränsad; metaforer, bildspråk och ironi kan missuppfattas eller tolkas bokstavligt. Även det egna talade språket kan vara annorlunda, och det är just denna aspekt av den sociala förmågan som vi ska fokusera på i denna artikel.

Hur har synen på språk och autism utvecklats?

Synen på autism har förändrats under årens lopp. Tidigare talade man om Aspergers syndrom, atypisk autism och autistiskt syndrom som separata, enskilda diagnoser. Idag ryms alla dessa under en och samma diagnos: autismspektrumtillstånd (AST). Förr ansåg man att språket var en av de faktorer som skilde Aspergers syndrom från autistiskt syndrom. Personer med Asperger ansågs inte ha en tydligt nedsatt språkförmåga, till skillnad från dem med autistiskt syndrom. När diagnosen AST infördes ville man samla alla tillstånden under ett gemensamt paraply. Därför har man idag inte längre fasta kriterier för hur det talade språket ska vara påverkat. På detta vis inryms både personer som tidigare fått en Aspergers-diagnos, och personer med autistiskt syndrom, av den nya diagnosen AST. Istället fokuserar man på ”varaktiga brister i social kommunikation”, vilket kan innefatta språkliga svårigheter - men det är inget nödvändigt kriterium för att ställa diagnosen. Det kan, som tidigare nämnt, även handla om att kommunikationsförmågan är påverkad på annat vis. Denna förändring av diagnoskriterierna speglar hur varierat språket kan vara inom autismspektrumet. Vissa personer med autism har en mycket begränsad talförmåga, eller är helt icke-verbala, och kommunicerar istället med till exempel bilder eller tecken. Andra har ett språk som ligger nära det vi ser hos personer utan autism, och vissa kan till och med ha ett ovanligt rikt ordförråd. På så sätt blir språket ett bra exempel på varför man idag väljer att beskriva autism som ett spektrum.

Språkutveckling hos barn vid autism

Även om avvikelser i språkutvecklingen inte längre är ett krav för att få en autismdiagnos, är språkförseningar vid autism fortfarande en av de vanligaste orsakerna till att föräldrar söker hjälp för sitt barn vid autismutredningar. I vissa fall tar det helt enkelt längre tid för barnet att börja tala. I andra fall utvecklas språket i tid, men får en ovanligt formell prägel, där barnets ordförråd och uttryck ibland kan uppfattas som “lillgammalt”. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att språklig kommunikation inte begränsas till det talade ordet. Det är till exempel intressant att se att även barn som aldrig börjar tala kan lära sig kommunicera på andra vis, exempelvis genom skrift eller tekniska hjälpmedel. Då språkförmågan har en stark koppling till barnets framtida möjligheter och välmående, har man alltmer riktat in sig på att upptäcka och identifiera avvikelser i kommunikationen så tidigt som möjligt. Genom att sätta in stödjande insatser i ett tidigt skede ökar chanserna att främja en positiv utveckling av både språkliga och sociala färdigheter. 

Variationer i språk och kommunikation inom autismspektrumet

Även om forskning visar att personer med autism sällan har problem med språkets formella struktur – såsom meningsbyggnad eller grammatik – kan deras sätt att använda språket skilja sig från andras. Ett tydligt exempel är att många med autism inte instinktivt markerar när ett nytt samtalsämne ska introduceras, vilket kan göra övergångarna mellan olika ämnen svåra att följa. Där vi andra kanske säger “På tal om…”, och på så sätt växlar in på ett nytt spår, kan den här typen av språkliga signaler ibland utebli. Ett annat sätt som språket kan skilja sig är genom ekolali, där personen upprepar ord eller fraser som hen hört tidigare, ibland utan att helt förstå meningen bakom. Vissa med autism skapar egna ord med en personlig betydelse som inte alltid är självklar för omgivningen. Dessutom kan röstläget och tonfallet vara monotont. Detta kan dels göra det svårt för någon med autism att kommunicera med andra, till exempel att man känner sig ledsen men att detta enbart uttrycks i ord, och inte i tonen det sägs. Det kan dels förklara att personer med autism har svårt att förstå hur andras ton indikerar om någon skämtar, eller är ironisk. Ytterligare en aspekt är frånvaron av så kallade “mentaliseringstermer” – ord och uttryck som “han trodde” eller “hon kände”, vilka antyder en förmåga att sätta sig in i andras tankevärld och en skiftning av perspektiv. Detta är alltså en variation i språkbruket som avspeglar de svårigheter med social förståelse som kännetecknar autism. De olika exemplen visar hur varierat språket kan vara inom autismspektrumet, och hur de underliggande utmaningarna i social kommunikation tar sig många olika uttryck. 

Sammanfattningsvis

Autism är ett brett spektrum, vilket innebär att språkliga färdigheter kan variera stort. Vissa personer kan använda ett avancerat och nyanserat språk, medan andra helt saknar talförmåga. Dessa skillnader speglar de sociala utmaningar som är en huvudkomponent av diagnosen. Samtidigt är det viktigt att minnas att avvikande språkmönster inte längre är ett krav för att ställa en diagnos. Varje individ är unik, och genom att ge rätt stöd – vare sig det handlar om bildstöd, tekniska lösningar eller anpassning av språknivån – kan vi öka möjligheterna för meningsfullt samspel. På så sätt skapar vi en miljö där varje person, oavsett språklig nivå, kan uttrycka sig, bli förstådd och inkluderas.