Specialintressen

Vad är specialintressen?

Specialintressen är intressen som, när det kommer till intensitet, befinner sig utanför det vanliga spektrumet. Detta innebär att det är intressen som är mycket intensiva i sin karaktär, och ofta tar upp mycket av individens tankekraft och tid. Vem som helst kan ha ett specialintresse, men de förekommer oftare hos personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar än hos neurotypiska personer. Specialintresset kan handla om nästan vad som helst. Vissa teman är vanligt förekommande, till exempel tåg eller andra fordon hos personer med Autism, medan andra är helt unika.

Specialintressen vid ADHD och Autism

Diagnosmanualen DSM (diagnostic and statistical manual of mental disorders) används för att fastställa neuropsykiatriska diagnoser. I avsnittet om ADHD finns inga uttalade krav gällande specialintressen. Detta innebär att en individ kan ha ADHD utan att ha specialintressen. När det kommer till Autism, nämns specialintressen som ett av flera kriterier under punkten “begränsade, repetitiva mönster i beteenden, intressen eller aktiviteter”. Här beskriver man specialintressen som “starkt begränsade, fixerade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering”. Eftersom detta bara är ett av flera kriterier, går det att också få diagnosen Autism utan att man har specialintressen. Det vanligaste är dock att personer med Autism faktiskt har ett, eller flera, specialintressen.

Trots att förekomst av specialintressen inte utgör ett absolut krav för vare sig ADHD eller Autism, är det mycket vanligt förekommande bland personer med diagnoserna. För många individer med ADHD och Autism fungerar specialintressen som en kanal för självuttryck och självförverkligande. Genom att ägna sig åt sina specialintressen kan individer ofta hitta sammanhang i vilka de känner sig kompetenta och självsäkra. Det kan bidra till att förbättra både självkänsla och välbefinnande, särskilt om individen upplever svårigheter i andra delar av livet som till exempel i skolan. Att ha ett specialintresse kan vara positivt ur ett socialt perspektiv, eftersom det kan fungera som en gemensam plattform för kommunikation och interaktion med andra personer. Detta kan leda till att skapandet och bibehållandet av sociala relationer blir lättare.

Är det dåligt med specialintressen?

Ibland tenderar specialintressen att beskrivas i negativa ordalag, men nej, det är inte nödvändigtvis dåligt med specialintressen. Tvärtom kan specialintressen vara en avgörande och berikande del av en persons liv. De kan ge en känsla av glädje, passion och mening, och fungera som en viktig källa till självförverkligande.

Det finns dock tillfällen då specialintressen blir problematiska. Det kan handla om att de blir så pass intensiva att de påverkar personens förmåga att fungera i vardagen, till exempel genom att personen isolerar sig från sociala sammanhang för att i stället kunna lägga all tid på specialintresset. Vissa specialintressen, till exempel vissa datorspel, kan vara förknippade med överstimulering. Detta gäller särskilt för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Överstimuleringen kan göra det svårt för personen att komma ner i varv och leda till ökade stressnivåer.

I de fall då specialintresset dominerar all tid och uppmärksamhet på bekostnad av andra viktiga områden i livet, kan det vara värt att undersöka om balansen i livet kan återställas på något sätt. Detta är viktigt för att arbete, skola och relationer inte ska bli lidande på lång sikt. För barn med ADHD eller Autism kan detta vara svårt att göra på egen hand, och därför behövs ofta hjälp från en närstående vuxen för att se till att lagom mycket tid och energi läggs på specialintresset.

Skapa balans vid specialintressen

Att skapa balans vid specialintressen handlar om att hitta sätt att integrera dem i resten av livet på ett hälsosamt och hållbart sätt. Här är några strategier som kan vara hjälpsamma:

• Tidsstyrning

Använd kalendern för att planera och strukturera din, eller om du är förälder till någon med specialintressen, ditt barns, tid. Avsätt specifika tider för specialintressena, men se också till att avsätta tillräckligt mycket tid för andra viktiga aktiviteter som arbete, skola, träning och tid med familj och vänner.

• Målsättningar

Sätt upp realistiska mål för dina, eller ditt barns, specialintressen och prioritera dem efter deras betydelse och din tillgängliga tid och energi. Detta kan vara till särskild hjälp för att undvika känslor av överväldigande.

• Gränser och pauser

Sätt gränser för dig själv eller ditt barn när det gäller hur mycket tid och energi som ägnas åt specialintressena. Ta regelbundna pauser, eller påminn ditt barn om detta, för att se till du eller barnet får tillräckligt mycket återhämtning.

• Variera intressen

Om det är möjligt och känns meningsfullt, testa då att utforska olika intressen och aktiviteter för att undvika allt för stor ensidighet i livet. Ge dig själv eller ditt barn möjlighet att upptäcka nya intressen eller passioner.