Skolan och det sociala livet

Skolgången och det sociala livet utgör centrala aspekter av tonåringars tillvaro. För ungdomar med ADHD kan dessa områden innebära särskilda utmaningar. Särskilt skolan kan upplevas som mycket svår att ta sig igenom. De många ämnena, stress kring att få bra betyg och konstanta prov och inlämningar utgör stora krav på eleven. Många gånger kan den impulsivitet och de svårigheter med koncentration och organisatoriska färdigheter som ADHD innebär, leda till att skolgången blir en kamp. I klassrummet kan symtomen göra det svårt att hänga med i undervisningen, koncentrera sig på arbetet och slutföra uppgifter i tid. Detta kan i sin tur påverka självkänslan och motivationen. Skolan är enligt lag skyldig att erbjuda anpassningar och stöd till elever med ADHD, något som är av stor vikt för att minska risken att eleverna hamnar i en ond spiral av misslyckanden och dålig självkänsla.

När det kommer till det sociala livet och kompisrelationer kan tonåringar med ADHD uppleva svårigheter. Vissa av symtomen på ADHD kan uppfattas som störande av omgivningen, och kanske särskilt av vänner i samma ålder som har liten eller ingen kunskap om diagnosen. Exempel på detta är om tonåringen inte kan vänta på sin tur i samtal och avbryter mycket, eller ofta glömmer eller kommer för sent till avtalade tider. Något annat som kan skapa friktion i relationer är impulsiva beteenden. De kan leda till missförstånd vilket i sin tur riskerar att utvecklas till konflikter. Om konflikterna inte tas om hand kan de i förlängningen leda till känslor av utanförskap. Därför är det viktigt att skolan och föräldrarna arbetar tillsammans för att fånga upp potentiella konflikter och hjälpa ungdomarna att lösa dem.

Riskfyllt beteende

Riskfyllt beteende är en vanlig företeelse bland ungdomar. Att ägna sig åt av vuxenvärlden förbjudna aktiviteter kan leda till adrenalinpåslag och känslor av spänning. Att tonåringars prefrontala cortex, den del av hjärnan som styr impulskontroll och konsekvenstänkande, är långt ifrån fullt utvecklad gör de riskfyllda aktiviteterna ännu mer lockande. Bland ungdomar med ADHD kan dragningskraften i denna typ av beteende vara ännu större än hos neurotypiska jämnåriga. Diagnosen medför att de inte har samma möjligheter att överväga konsekvenser av sina handlingar, och ofta sker saker på impuls. Lockelsen att ägna sig åt riskfyllda beteenden kan bli större om tonåringen mår dåligt eller känner sig misslyckad i andra områden i livet. Exempel på detta är upplevelser av att inte klara av skolan oavsett hur mycket man kämpar, eller att ständigt hamna i konflikter med vänner och familj. Därför är det mycket viktigt att föräldrar och närstående intresserar sig för tonåringens liv och fångar upp dåligt mående.  

Från tonåring till vuxen med ADHD

Att gå från tonåring till vuxen med ADHD är en betydande övergång i livet som kan medföra både utmaningar och möjligheter. Under tonåren befinner sig många ungdomar i en intensiv period av identitetsutforskande. Det är under denna tid i livet som många med ADHD lär sig mer om sin diagnos och vad den innebär. Vissa blir mer uppmärksamma på sina svårigheter och symtom och utvecklar strategier för att hantera dem. Andra har svårt att acceptera sin diagnos och hantera de fördomar som finns i samhället, och försöker därför att ignorera svårigheterna. Parallellt med att man blir äldre kommer ökad frihet. Att flytta hemifrån, skaffa ett jobb eller börja studera på universitetet ställer högre krav på individen än någonsin tidigare under uppväxten. Dessutom behöver man lära sig att ta hand om sig själv i alla övriga aspekter av livet, till exempel när det kommer till matlagning, att betala räkningarna i tid och att hushålla med sin inkomst. För att lyckas i denna övergång mellan tonår och vuxenliv är det viktigt att ungdomar med ADHD får de stöd och verktyg de behöver.

Förälder till tonåring med ADHD

Att vara förälder till en tonåring med ADHD kan vara både utmanande och givande. Föräldrar står ofta inför en rad känslomässiga och praktiska hinder när de försöker förstå och stödja sina barns unika behov. Det kan vara svårt att navigera genom komplexa känslor av oro och frustration som följer med att se sitt barn kämpa med symtom som impulsivitet, koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet. Det finns dock många saker som man som förälder kan göra för att underlätta livet för sig själv, sitt barn och resterande familjemedlemmar. Nedan följer en lista med 10 tips:

1. Skapa rutiner

   Etablera dagliga och veckovisa rutiner för att hjälpa tonåringen att organisera sina uppgifter och aktiviteter. Detta ger tonåringen en känsla av förutsägbarhet.

2. Använd visuella hjälpmedel

   Implementera kalendrar, färgkodade scheman och checklistor för att hjälpa tonåringen att hålla koll på sina uppgifter och ansvarsområden.

3. Ställ tydliga och realistiska förväntningar

   Kommunicera klara förväntningar kring skolarbete och hushållssysslor, och se till att de är anpassade efter tonåringens förmågor.

4. Ge positiv förstärkning

   Fokusera på att berömma tonåringens framsteg och ansträngningar, oavsett hur stora eller små de är, för att bygga upp deras självförtroende.

5. Skapa en lugn studiemiljö hemma

   Minimera distraktioner genom att skapa en specifik plats för studier, så fri från störningar och ljud som möjligt.

6. Var lyhörd

   Lyssna aktivt på tonåringens känslor och bekymmer. Visa att du är där för att stötta hen genom utmaningar.

7. Samarbeta med skolan

   Håll regelbunden kontakt med lärare och skolpersonal för att säkerställa att din tonåring får nödvändiga anpassningar och stöd i skolan.

8. Bryt ner uppgifter i mindre steg

   Hjälp tonåringen att hantera större uppgifter genom att dela upp dem i mindre, mer hanterbara delar för att minska känslan av överväldigande.

9. Uppmuntra till fysisk aktivitet

   Stötta och uppmuntra tonåringen i att delta i sport eller andra fysiska aktiviteter för att minska stress och ångest, och för att förbättra fokus.

10. Sök professionellt stöd

    Tveka inte att involvera psykologer eller annan vårdpersonal som har erfarenhet av att arbeta med tonåringar, för att få extra vägledning och stöd i ditt föräldraskap.