ADHD hos pojkar

ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som ofta förknippas med barn och ungdomar generellt men kanske allra mest med pojkar. Forskning visar att pojkar diagnostiseras med ADHD i högre grad än flickor, något som har lett till diskussioner kring huruvida diagnosen tar sig olika uttryck beroende på kön. I den här artikeln kommer vi att utforska de specifika tecknen på ADHD hos pojkar, hur symtomen kan påverka skolgången samt vad personer i omgivningen kan göra för att underlätta.

Hur yttrar sig ADHD hos pojkar?

Det är vanligt att symtomen på ADHD varierar på individnivå från person till person. Det innebär att en individ kan ha svårigheter med framför allt uppmärksamhet och koncentration, medan en annan kan uppvisa stark impulsivitet och hyperaktivitet. Trots denna mångfald av unika symtom så finns det också mer systematiska skillnader på gruppnivå. Dessa skillnader har framför allt gått att koppla till kön. Bland flickor med ADHD är det vanligt att symtomen huvudsakligen består av problem med ouppmärksamhet. Det är också vanligt att symtomen är mer inåtvända, så kallat internaliserade symtom, och därför kan vara svåra för omgivningen att upptäcka. Hos pojkar tenderar ADHD ofta att manifesteras genom utåtriktade symtom såsom tydlig hyperaktivitet och impulsivitet. Detta kan till exempel ta sig uttryck i att personen har svårt att sitta still, alltid pratar snabbt och ofta har ett högt tempo i aktiviteter. Det kan också märkas genom att personen har svårt att följa regler, fattar beslut utan att tänka på konsekvenserna eller får plötsliga känsloutbrott utan tydlig anledning.

Dessa symtom är tydliga för omgivningen och det innebär att ADHD är lättare att observera hos pojkar än hos flickor. Detta har lett till att pojkar generellt sett får diagnosen tidigare än flickor. Ofta sker diagnostiseringen av ADHD hos pojkar i samband med att de börjar förskoleklass eller under de första åren i skolan. Detta beror på att den strukturerade skolmiljön ställer höga krav på de förmågor som just personer med ADHD ofta har svårt med, såsom att sitta still, vänta på sin tur, slutföra uppgifter och att fokusera under längre tidsperioder. I skrivande stund (2024) har 10,5 procent av pojkarna i samhället ADHD. Det gör att ADHD är en av de absolut vanligaste neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna i Sverige. Att diagnosen är så pass vanlig innebär att det finns mycket kunskap om hur man kan göra för att behandla svårigheterna. Anpassningar under skolgången och medicinsk behandling är två av de viktigaste faktorerna. Detta eftersom det kan göra kan göra skolgången mer lätthanterlig och påverka skolprestationerna och därmed välmående på lång sikt.

Pojkar med ADHD i skolan

Symtomen på ADHD kan kraftigt störa drabbade pojkars förmågor och prestation i skolan. Om utmaningarna som symtomen medför inte fångas upp och hanteras kan det leda till att barnet halkar efter i skolan, vilket i sin tur kan skapa en negativ spiral av skolrelaterade och sociala svårigheter. Barnet kan känna sig missförstådd och isolerad, vilket förvärrar situationen. Det är ofta mycket svårt för barnet att bryta detta mönster på egen hand, och därför behövs adekvat stöd och hjälp från vuxna i omgivningen. Det är därför viktigt att skolpersonal och föräldrar arbetar tillsammans för att tillhandahålla rätt stöd och anpassningar som kan hjälpa individen att hantera sina symtom och främja en mer framgångsrik utveckling både när det gäller prestationer kopplade till skolgången och sociala relationer.

Att pojkar med ADHD uppvisar mycket utåtriktade symtom kan vara utmanande både för dem själva och deras omgivning. I skolan kan dessa pojkar ofta uppfattas som störande vilket är särskilt problematiskt eftersom det inte är medvetna val som ligger bakom deras beteende utan en neurologisk funktionsnedsättning. Denna missuppfattning kan leda till att pojkar med ADHD stämplas med negativa etiketter som “irriterande” eller “jobbig”. Dessa etiketter kan i sin tur skapa en negativ självbild hos barnet vilket förstärker problematiken genom en självuppfyllande profetia där pojken börjar bete sig i enlighet med de negativa förväntningarna som omgivningen har. Det är av denna anledning viktigt att både pedagoger och föräldrar arbetar aktivt för att förstå och hantera ADHD-symtomen på ett konstruktivt sätt. Detta kan göras genom att uppmuntra barnets styrkor och att erbjuda lämpligt stöd för att hantera utmaningarna. Genom att göra detta kan man hjälpa barnet att utveckla en mer positiv självbild och minska de negativa effekterna av de fördomar som ofta finns kopplat till diagnosen.

Hur kan omgivningen hjälpa pojkar med ADHD?

Det är vanligt att man som förälder eller närstående till ett barn med ADHD känner vanmakt inför de svårigheter som barnet upplever. Det kan vara svårt att veta hur man kan hantera situationen och hjälpa barnet på bästa sätt. Något som då är viktigt att påminna sig själv om är att även små insatser kan göra stor skillnad. En sak man kan göra som ofta upplevs som ganska lätt att börja med är att försöka skaffa sig en förståelse för barnets behov. Mycket av vardagsstressen i en familj handlar om den irritation som kan uppstå när man missförstår varandra. Sådana missförstånd eller stunder av irritation och stress är ofta extra vanligt förekommande i familjer där någon har en NPF-diagnos. Därför kan det underlätta om man själv har en tydlig bild av vilka situationer som blir särskilt svåra för barnet. Denna “kartläggning” av barnets behov kan, om barnet är tillräckligt gammalt, ske genom att man frågar barnet hur han själv upplever livet med sin diagnos och vilka svårigheter som är mest utmanande. Efter detta kan man fundera över hur man bäst kan stödja pojken på ett sätt som är både respektfullt och effektivt. Genom att erbjuda sin hjälp för att tillsammans utforska strategier som skulle kunna vara hjälpsamma, har man kommit en bra bit på vägen mot att vara en bra och stöttande förälder eller närstående till någon med ADHD.

Misstänker du att ditt barn har ADHD?

Boka ett gratis bedömningssamtal. Tid inom 24h. Samtal med psykolog via video eller telefon. Tider dagtid, kvällar och helger.