Skillnaden mellan ADHD och ADD - är det olika saker?

Tre typer av ADHD 

Trots att ADHD ofta nämns som en enda diagnos, finns det tre olika typer som vi skiljer mellan inom vården. Dessa typer beskriver olika kombinationer av symptom, som påverkar personer med ADHD på olika sätt. 

• ADHD huvudsakligen hyperaktiv/impulsiv form  

• ADHD huvudsakligen ouppmärksam form (tidigare kallad ADD) 

• ADHD kombinerad form 

Alla dessa tre typer är alltså samma diagnos - ADHD. Men, de varierar utifrån vad som är ens huvudsakliga bekymmer. Kortfattat kännetecknas ADHD huvudsakligen hyperaktivitet/impulsivitet av svårigheter att reglera aktivitetsnivå, till exempel i form av rastlöshet, och impulsiva handlingar, som att avbryta andra. Det är den minst vanliga typen av ADHD och förekommer hos färre än 15 % av personer med diagnosen. Vid ADHD ouppmärksam form är bristande koncentrationsförmåga det dominerande symtomet, med svårigheter att hålla och skifta fokus, tappa bort saker och en tendens att verka dagdrömmande. Denna typ av ADHD hade tidigare namnet ADD. Med andra ord är ADD en äldre term för det som idag motsvarar ADHD huvudsakligen ouppmärksam form. ADD används inte längre som en officiell diagnos, men termen är fortfarande vanlig i vardagligt tal. Cirka 20-30 % av personer med ADHD har denna form. ADHD av kombinerad form är den vanligaste typen av ADHD, som förekommer hos 50-75 % av dem med diagnosen. Detta innebär att man både uppfyller kriterierna för ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet. Vill du veta mer om symtomen för dessa diagnoser, kan du läsa om detta här.  

Även om ADD inte är en “egen” diagnosstatus kommer vi fortsättningsvis kalla ADHD huvudsakligen ouppmärksam form för ADD, för smidighetens skull! . 

Gemensam neurologisk grund mellan ADHD och ADD

Alla tre typer av ADHD räknas som samma diagnos eftersom de delar en viss gemensam neurologisk grund. ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, vilket innebär att det finns vissa likheter i hjärnans funktioner och strukturer hos personer med ADHD, oavsett typ. Ett exempel på detta är exekutiva funktioner (EF). Exekutiva funktioner, som inkluderar förmågan att planera, organisera, reglera känslor och hämma impulser, är en central komponent av ADHD. På 90-talet rådde teorier om att EF-nedsättningar var mer framträdande hos vissa typer av ADHD, till exempel den kombinerade formen. Men, nyare forskning visar att dessa svårigheter är lika vanliga för alla typer av ADHD. Ytterligare behandlas ADHD, oavsett typ, oftast med samma medicinering. Framför allt centralstimulerande läkemedel. Samtidigt kan effekten av behandlingen variera något beroende på vilken typ av ADHD personen har. Det faktum att samma läkemedel används för alla typer av ADHD stöttar bilden av att de delar en viss gemensam neurologisk grund. Samtidigt påminner variationerna i läkemedelseffekten om att behandling behöver anpassas individuellt, både utifrån typ av ADHD och personliga behov.  

Skillnader i bearbetningshastighet mellan ADHD och ADD 

Bearbetningshastighet handlar om hur snabbt hjärnan kan ta in, bearbeta och använda information och stimuli. Forskning visar att det finns skillnader mellan ADHD-typerna när det gäller hur bearbetningshastigheten påverkas. Personer med hyperaktiv-impulsiv form har ofta en snabbare bearbetningshastighet, vilket gör att de reagerar snabbt på det som händer runt omkring. Detta kan vara en fördel i situationer där snabba svar krävs, som i sport eller spel, men det kan också leda till impulsiva misstag, särskilt i uppgifter som kräver noggrannhet eller reflektion, till exempel att lösa matematiska problem eller fylla i formulär. Hos personer med ADD är det vanligare med nedsättningar i bearbetningshastighet. Detta innebär att det kan ta längre tid att bearbeta information, särskilt när uppgifterna är komplexa eller innehåller flera krav samtidigt. Det kan innebära att det tar längre tid att förstå och svara på instruktioner, särskilt när uppgifterna är komplexa eller ställer höga krav på koncentration. För personer med kombinerad form ligger bearbetningshastigheten ofta mellan dessa ytterligheter. Även om de kan visa vissa tecken på nedsättningar i mer kognitivt krävande situationer, är påverkan ofta mindre uttalad än hos personer med huvudsakligen ouppmärksam form. Dessa skillnader i bearbetningshastighet mellan de tre typerna av ADHD ger ytterligare stöd för att det faktiskt rör sig om tre distinkta typer av samma diagnos. 

Samsjuklighet vid ADHD - likheter och skillnader 

Samsjuklighet, alltså att man har flera diagnoser samtidigt, är vanligt oavsett vilken typ av ADHD man har. Det finns många gemensamma risker mellan de tre typerna, vilket stöttar bilden av att de alla delar en gemensam grund. Sömnproblem, låg självkänsla och depression är några exempel på samsjuklighet som är vanligt förekommande bland personer med ADHD, oavsett typ. Trots dessa gemensamma drag har forskning också identifierat skillnader i vilken samsjuklighet som är vanligast, beroende på typen av ADHD. Personer med ADHD som har bekymmer med impulsivitet (det vill säga, både ADHD kombinerad form och hyperaktiv/impulsiv form) har en ökad sårbarhet för tillstånd som är kopplade till impulsivt beteende. Hetsätning, missbruk och trotssyndrom är några exempel. Här spelar impulsiviteten en avgörande roll: snabbare reaktioner utan reflektion och svårigheter att stå emot impulser gör att risken för dessa tillstånd ökar. Dessa beteenden faller ofta under det som kallas externaliserade problem, vilket innebär att svårigheterna uttrycks i form av yttre beteenden, som att agera ut eller ha konflikter med omgivningen. För personer med ADD ser samsjukligheten ofta annorlunda ut. Här är det vanligare med diagnoser som ångestsyndrom, vilket kopplas till en tendens att rikta problemen inåt. Dessa kallas internaliserade problem, vilket innebär att svårigheterna mer handlar om inre oro, stress eller känslomässiga utmaningar snarare än att synas utåt i form av beteende. Denna koppling mellan ouppmärksamhet och internaliserade problem förstärker bilden av att denna ADHD-typ har en något annorlunda sårbarhetsprofil.  

Sammanfattningsvis 

ADD är inte en egen diagnos utan en av tre typer av ADHD. Dessa tre typer förenas av gemensamma neurologiska grunder, samsjuklighet och läkemedelsbehandling, vilket påminner om att det handlar om en och samma diagnos. Samtidigt illustrerar skillnaderna, som exempelvis variationer i bearbetningshastighet och olika risker för samsjuklighet, att det är distinkta varianter. Det är just relationen mellan likheter och skillnader som gör att de tre typerna ses som varianter av ett och samma tillstånd, snarare än olika diagnoser. Att förstå dessa skillnader är avgörande för att kunna ge rätt stöd och behandling, och för att varje individ ska få möjlighet att nå sin fulla potential.